9. Tredjemansavtal
(1) Parter kan avtala till förmån för tredje man (tredjemansavtal). Tredje man kan då kräva att avtalsparterna presterar i förhållande till honom. En sådan tredje man behöver inte existera vid tiden för tredjemansavtalets ingående men måste kunna identifieras med tillräcklig säkerhet vid tiden för prestation.
(2) Tredje mans rättigheter följer av parternas avtal.
(3) Parterna i ett tredjemansavtal kan ändra eller återkalla de rättigheter som avtalats till förmån för tredje man intill dess att tredje man agerat i förlitan på avtalet.
(4) Av avtalet kan framgå i vad mån avtalsparterna kan ändra eller återkalla tredje mans rättigheter enligt avtalet. En avtalspart är förhindrad att åberopa sådan avtalad rätt att ändra eller återkalla tredje mans rättigheter om avtalsparten på grund av sitt beteende gett tredje man befogad anledning att agera i förlitan på att rättigheten inte skulle ändras eller återkallas.
UNDER UTARBETANDE
Lagar: försäkringsavtalslagen kap. 9 och kap. 14; sjölagen 13:32 st. 2
Rättsfall: NJA 1935 s. 258, NJA 1956 s. 209, NJA 1971 s. 412, NJA 1975 s. 517, NJA 1991 s. 682, NJA 1994 s. 359, NJA 1995 s. 197, NJA 2005 s. 142HD:s dom 2010-12-27 T 4728-08
Litteratur: Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, 2011, kap. 5.3; J Ramberg & P G Persson, Rembursreglerna 1983, 1985 samt beträffande rembursreglerna 1993 (UCP 500) J Ramberg, International Commercial Transactions, 2004 s. 143.
Internationella instrument: UNIDROIT Principles 5.2, PECL ; DCFR
9(1) Tredje man kan få en självständig rätt på grund av ett avtal som ingåtts mellan andra personer, s.k. tredjemansavtal.
Lagregler om tredjemansavtal finns i försäkringsavtalslagen och handlar om att ett försäkringsbolag sluter ett avtal med en försäkringstagare om att försäkringen skall skydda en annan part (den försäkrade).
Tredjemansavtal förekommer också utanför det lagreglerade området. I samband med finansiering av export och import kan säljaren på grund av ett avtal mellan köparen och dennes bank säkerställa sin rätt till betalning genom en s.k. remburs, banken gör i avtalet med köparen ett vanligen oåterkalleligt betalningsåtagande till säljarens förmån villkorat av att denne överlämnar vissa dokument, de s.k. rembursdokumenten.
Principen om avtalets subjektiva begränsning har föranlett åtskilliga problem inom transporträtten när transportkunden, i syfte att kringgå transportörens ansvarsbegränsning, väljer att rikta ett utomobligatoriskt anspråk mot transportörens medhjälpare som kan ha vållat skadan på godset. Transportören kan av juridiska, moraliska eller marknadsmässiga skäl vara tvingad att hålla dessa medhjälpare skadeslösa. Därför är det viktigt för honom att hindra att transportkunden riktar sådana utomobligatoriska krav mot medhjälpare. En traditionell teknik att åstadkomma detta har varit att förklara att ansvarsbegränsningsrätten i avtalet mellan transportör och transportkund även gäller till förmån för transportörens medhjälpare, dvs. ett slags tredjemansavtal.
I NJA 2005 s. 142 uttalar Högsta domstolen:"...att ett avtal mellan två parter kan omedelbart berättiga en tredje man, om detta framgår av avtalet eller enligt vanliga tolkningsregler kan anses vara vad parterna åsyftat. Enligt praxis krävs bevis om att parterna avsett att tredjemannen skall erhålla en sådan rätt och således, utan att vara part i avtalet, kunna åberopa det mot den förpliktade. (Jfr Adlercreutz, Avtalsrätt I, 12 uppl. 2002, s. 142-145, Nial, Ansvar för skulder vid affärsöverlåtelse, i Festskrift till Marks von Würtemberg, 1931, s. 444-450, Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 610 samt NJA 1965 s. 209 och NJA 1994 s. 359)."
9(2)
9(3) Tredje man kan få en rätt som är oberoende av avtalspersonerna när de förbundit sig att inte återkalla denna under förutsättning att tredje man ännu inte agerat i förlitan på parternas oåterkalleliga åtagande. "Agerande" innefattar både aktiva åtgärder och icke-åtgärder.
9(4)