4.7 Fullmaktens upphörande
(1) En fullmakt gäller intill dess tredje man fått kännedom om eller bort känna till att
(a) fullmakten har återkallats,
(b) fullmaktsuppdraget har fullgjorts, eller
(c) tiden för fullmakten har gått till ända.
(2) Tredje man borde ha kännedom om återkallelse när den skett på samma sätt som fullmakten gavs.
(3) När huvudmannen får en förvaltare enligt föräldrabalken, har fullmäktigens rättshandlingar inte större rättsverkan än de skulle ha haft om huvudmannen själv företagit rättshandlingarna. Detsamma gäller när huvudmannen går i konkurs.
(4) Fullmakten gäller även om huvudmannen dör om det är fråga om fullmakt för en enstaka rättshandling. Om fullmakten avser löpande rättshandlingar, upphör fullmakten att gälla när tredje man får kännedom om eller kan antas ha fått kännedom om att huvudmannen dött.
(5) Även om en fullmakt upphört att gälla, har fullmäktigen behörighet att vidta sådana handlingar som är nödvändiga för att förhindra att huvudmannens eller huvudmannens konkursbos eller arvingars intressen skadas.
UNDER UTARBETANDE
Lagrum: Avtalslagen 1915 § 12-24, rättegångsbalken 12:19, prokuralagen § 6, föräldrabalken 7:11,
Rättsfall:
Litteratur: Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt I, 2011, kap 6; Grönfors & Dotevall, Avtalslagen en kommentar, 2010; Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2010, kap. 3
Internationella instrument:
Skiljedomar:
Kommentar:
I § 4.7 finns alla regler om hur fullmakt upphör samlade på ett ställe, till skillnad från avtalslagen 1915 som har flera bestämmelser om bland annat en rad företeelser som knappast existerar längre i praktiken. I 4.7(1) repeterar vad som framkommer i avtalslagen 1915 § 20 som är det i praktiken viktigaste lagrummet.
Enligt avtalslagen 1915 §§ 13 är det tillräckligt att huvudmannens återkallelse av fullmakten kommer tredje man "till handa". Tredje man behöver alltså inte ta del av återkallelsen och få kännedom om den för att huvudmannen ska undgå bundenhet. Det är en skillnad i förhållande till Avtalslagen 2010. I praktiken är skillnaden inte stor; om huvudmannen kan visa att han skickat en återkallelse till tredje man, så har tredje man en uppförsbacke om han ska göra gällande att han inte borde ha känt till återkallelsen. Detta gäller särskilt om återkallelsen skett genom email eller sms som ju tredje män snabbt och enkelt kan ta del av. Skillnaden i förhållande till avtalslagen 1915 krymper ytterligare om man beaktar avtalslagen 1915 § 19 som ålägger huvudmannen ett särskilt aktivitetskrav när det finns risk för att fullmäktigen kommer att agera som om han hade fullmakt.
4.7(2) Huvudmannen bör agera och varna tredje man om huvudmannen i och för sig återkallat fullmakten på samma sätt som den gavs men samtidigt känner till att tredje man inte har fått kännedom återkallelsen samt inser att det finns risk att tredje man kommer att rättshandla i den felaktiga tron att fullmakt föreligger. I annat fall riskerar huvudmannen att bli skadeståndsskyldig på grund av reglerna om culpa in contrachendo i § 3. Enligt avtalslagen 1915 § 19 finns en passivitetsregel som innebär att huvudmannens passivitet leder till att avtalsbundenhet uppkommer. Det är möjligt att Avtalslagen 2010 avviker från gällande rätt i detta avseende eftersom den inte medtagit en sådan rättslig sanktion i fullmaktskapitlet.
4.7(4) Avtalslagen 1915 utgår från att fullmakter fortsätter att gälla vid huvudmannens död med undantag för särskilda omständigheter. I Avtalslagen 2010 görs skillnad mellan fullmakter för enstaka rättshandlingar och fullmakter för löpande rättshandlingar. Det är möjligt att jag i detta avseende inte har korrekt återgivit gällande rätt.
Grönfors & Dotevall, Avtalslagen en kommentar, 2010, s. 169, påpekar att ett "oväntat och abrupt slut på en fullmakt kan verka skadligt." Det gäller särskilt när det är fråga om kommersiella fullmakter. Det är angeläget med en regel som möjliggör för fullmäktigen kan fullfölja pågående affärer så att han kan tillvarata den dödas rättsägares intressen. Mot detta står att den dödas rättsägares intressen kanske inte sammanfaller med den dödas intressen. När huvudmannen är död, så kan han inte rättshandla och det är därför konstigt om en fullmäktig som huvudmannen utsett kan rättshandla på den dödas vägnar men i hans rättsägares intresse.