UNDER UTARBETANDE

Lagar: -

Rättsfall: NJA 1963 s. 105; NJA 1973 s. 175; NJA 1978 s. 147 NJA 1990 s. 745

Litteratur: Adlercreutz & Gorton, Avtalsrätt 1, 2011, kap. 3.23; M André, Marknadsföringsansvar, s. 421 ff.; J Cartwright & M Hesselink, Pre-Contractual Liability, Cambridge University Press, 2009; Hj Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål, s. 83 ff; ; J Kleineman, Ren förmögenhetsskada, 1987 s. 417 ff.; J Kleineman, JT 1991-92 s. 132;  Ramberg & Ramberg, Allmän avtalsrätt 2010, kap 4.1; J Ramberg, Pre-Contractual Liability, 1990; G Woxholth, Avtalerett, 2009, kap. 8.

Internationella instrument: UNIDROIT Principles 2.1.15; PECL 2:301; DCFR

3.2. Vad är illojalt?

Förhandlingar måste ske i enlighet med god affärsmoral, vilket innebär att man inte får lura en förhandlingspart att ta på sig onödiga förhandlingskostnader.

EXEMPEL: Skadeståndsskyldighet kan uppkomma om en spekulant förhandlar om ett köp utan att ha för avsikt att sluta något avtal (t.ex. för att förhindra att försäljning sker till spekulantens konkurrent).

EXEMPEL: Skadeståndsskyldighet kan föreligga om man förhandlar om ett avtal trots att man är medveten om att medkontrahenten inte kommer att få erforderligt myndighetstillstånd.

I NJA 1990 s. 745 hade en person givits förhoppningar om att han skulle få representera ett företag som återförsäljare av vakuumpumpar och hade med anledning därav haft kostnader för planering och investeringar. När avtal inte kom till stånd blev dessa åtgärder onyttiga. HD ansåg att den presumtive huvudmannen var skyldig att snarast underrätta den presumtive återförsäljaren om att man beslutat sig för att inte anlita honom. Skadestånd utgick emellertid inte eftersom det inte uppkommit någon skada för den presumtive återförsäljaren under den fyraveckorsperiod som den presumtive huvudmannen dröjde med att underrätta honom. Trots att skadestånd inte utgick i NJA 1990 s. 745, framgår att en förpliktelse föreligger att snarast underrätta en tilltänkt avtalspart som man inlett ingående förhandlingar med när det står klart att avtal inte kommer att bli av.^[1]

I NJA 1963 s. 105 ålades en part skyldighet att ersätta den andras kostnader orsakade av att han felaktigt utgått från att avtal förelåg. Den skadeståndsskyldiga parten borde ha klargjort för motparten att bundenhet inte förelåg. Det bör observeras att den skadeståndsskyldiga personen inte var tilltänkt avtalspart, utan endast agerade på uppdrag av den tilltänkta avtalsparten. Det var alltså egentligen fråga om ett sorts mellanmansansvar för falsus procurator, se vidare § 4.5.

Det förekommer att näringsidkare medvetet eller på grund av slarv skyltar med lockpriser eller använder andra knep för att få kontakt med kunder utan avsikt att infria löftena. Sådana reklamerbjudanden kan leda till att kunderna förorsakas besvär och kostnader.

EXEMPEL: Ett reklamerbjudande föranleder adressaterna att infinna sig i en försäljningsbutik med ett inbytesobjekt som näringsidkaren erbjudit sig att ta som dellikvid till ett särskilt förmånligt pris. Näringsidkaren infriar inte sitt löfte under förevändning att de aktuella varorna redan har tagit slut. Vanligen garderar sig näringsidkaren med texten "så lång lagret räcker". Även om sådan text saknas kan den kanske underförstås. Men om det kan utrönas att varan inte fanns för försäljning i någon nämnvärd omfattning när erbjudandet lämnades, kan ett ansvar för culpa eller dolus in contrahendo eventuellt aktualiseras (utöver marknadsrättsliga åtgärder enligt marknadsföringslagen).

Hur beräknas ersättningen?

När det föreligger ansvar i samband med avtalsförhandlingarna ska den skadelidande försättas i samma ekonomiska situation som om avtalsförhandlingar efter det oacceptabla handlandet inte skett. I NJA 1990 s. 745, där den ena parten i och för sig agerat oacceptabelt, förelåg inget orsakssamband mellan det oacceptabla beteendet och ekonomiska skador för motparten.

Ansvar för förhandlingar som inte leder fram till avtal grundas inte på det tilltänkta men uteblivna avtalet utan antingen på utomkontraktuell (utomobligatorisk) grund eller på grund av att avtalsrättsliga förpliktelser anses ha uppkommit i ett eller annat sammanhang under avtalsförhandlingarna. Det gäller att skilja mellan ansvar på avtalsrättslig grund (inomkontraktuell) och ansvar på annan grund (utomkontraktuell).

Som exempel på fall då ansvar kan uppkomma på avtalsrättslig grund kan nämnas att parterna under avtalsförhandlingarna har förbundit sig att uppträda på ett visst sätt (t.ex. att iaktta sekretess eller att avstå från parallella förhandlingar med annan part).

Det finns specialregler i lagen om offentlig upphandling som ger möjlighet för en leverantör att få ersättning när han lidit skada på grund av att lagens regler om hur myndigheter skall upphandla tjänster och produkter har åsidosatts.