UNDER UTARBETANDE

Lagrum: Köplagen §§ 25, 39, 54 och 55, CISG Art. 25, 49, 51, 64, 70, 72 och 73, Jordabalken 4:12, 8:23-24, 12:42-44, bostadsrättslagen 7:18-25, konsumenttjänstlagen §§ 21, 29 och 46 samt sjölagen 13:11,13:14 och 14:29

Rättsfall: NJA 1979 s. 94, NJA 1988 s. 583, NJA 1989 s. 74, NJA 1990 s. 405, NJA 1991 s. 343, NJA 1991 s. 574, NJA 1991 s. 682, NJA 1994 s. 746, NJA 2001 s. 241.

Litteratur: B Bengtsson, Hävningsrätt och uppsägningsrätt vid kontraktsbrott, 1967; J Hellner 2:a häftet.;  J Munukka, Rättsmissbruk, Stockholm Centre for Commercial Law. Årsbok 1, Iustus Förlag, Uppsala 2008, s. 135-164; J Ramberg, Köplagen, 1995 s. 324 ff., 424 ff. och 536 ff; J Ramberg & C Ramberg, Allmän avtalsrätt, kap 15.8.

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Art. 7.3.1; PECL 8:103; DCFR

11.3.1(1)

11.3.1(2) Hävning är en mycket ingripande påföljd. Därför finns ett särskilt rekvisit för att hävningspåföljden skall kunna göras gällande; avtalsbrottet måste vara väsentligt. Utanför de specifikt lagreglerade väsentlighetsrekvisiten är en rad faktorer relevanta för att avgöra om väsentlighet föreligger:

1.        Att den drabbade parten kan tillgodoses genom andra påföljder talar för att avtalsbrottet inte är väsentligt.

2.        Om det är fråga om brott mot en central förpliktelse, ligger det närmare till hands att avtalsbrottet är väsentligt än om det är fråga om brott mot en biförpliktelse.

3.        Att den drabbade parten framhållit vikten av en viss sak, kan tala för att väsentlighet är för handen.

4.        Att avtalsbrottet skett med avsikt att skada (dolus) kan påverka väsentlighetsbedömningen (jfr avtalslagens regel om svek) (orsaken till avtalsbrottet saknar dock betydelse enligt köplagen).

5.        Även vårdslöshet (culpa) kan eventuellt påverka väsentlighetsbedömningen

6.        Att det är fråga om upprepade avtalsbrott påverkar väsentlighetsbedömningen.

7.        Att avtalsbrottet är sådant att det undergräver den drabbade partens förtroende för motparten gör att väsentlighet kan föreligga.

8.        Att den avtalsbrytande parten drabbas orimligt hårt av hävningen kan bidra till att väsentlighet inte är för handen.

9.        Ju viktigare det är för den drabbade parten att kunna frigöra sig från avtalet, desto större är sannolikheten att det föreligger väsentlighet, särskilt med beaktande av om detta varit synbart för den avtalsbrytande parten.

I kommentaren till PECL finns en rad illustrationer av väsentlighetsbedömningen som återspeglar svensk rätt:

EXEMPEL: En byggnadsentreprenör åtar sig att bygga fem garage och att asfaltsbelägga vägen till dem samt att vara färdig den 1 oktober då beställaren skall ta sin lagerlokal i bruk. Den 1 oktober är garagen färdiga men vägen dit är inte belagd med asfalt, vilket omöjliggör för beställaren att använda garagen. Avtalsbrottet är väsentligt och beställaren kan häva avtalet avseende asfaltsbeläggningen.

EXEMPEL: Förhållandena är som i föregående exempel med det undantaget att vägen är sådan att beställaren i och för sig kan köra sina lastbilar på den även om den inte är asfalterad. Byggnadsentreprenören asfalterar vägen strax efter den 1 oktober. Avtalsbrottet är inte väsentligt.

EXEMPEL: A åtar sig att leverera ett kylsystem i Bs vinkällare som skall säkerställa att Bs fina viner inte påverkas negativt av värmefluktuationer. På grund av en felaktighet fungerar inte kontrollsystemet, vilket får till följd att Bs fina viner blir förstörda. Avtalsbrottet är väsentligt eftersom A var medveten om konsekvenserna av det felaktiga kylsystemet.

EXEMPEL: A har åtagit sig att installera centralvärme i Bs hus med ett kontrollsystem som ger en konstant temperatur om 20 grader. A känner inte till att det i ett av rummen i huset förvaras ovanliga växter som är extremt känsliga för temperaturväxlingar och som det tagit många år att odla fram. På grund av ett fel i ett av uppvärmningsrören faller temperaturen med två grader och alla växterna dör. Avtalsbrottet är inte väsentligt eftersom A inte rimligen kunnat inse att en mindre temperaturskillnad i en privatbostad skulle få så allvarliga konsekvenser. (Observera att kravet på insikt inte anges i köplagen § 26, men denna bestämmelse ger antagligen inte uttryck för en allmän princip, jfr köplagen § 25 och konsumenttjänstlagen § 21 st 2.)

EXEMPEL: A är distributör av Bs produkter och har ensamrätt. A har åtagit sig gentemot B att inte sälja produkter som konkurrerar med Bs produkter men sluter trots detta ett avtal med C om att sälja konkurrerande produkter. Även om As ansträngningar att sälja Cs produkter helt misslyckas och inte alls påverkar försäljningen av Bs produkter, är As avtalsbrott väsentligt eftersom det undergräver Bs förtroende för A och eftersom A begått avtalsbrottet dolöst. (Observera att vissa konkurrensklausuler kan vara ogiltiga enligt konkurrenslagen.)

EXEMPEL: Ps agent A, som har rätt att av P få sina kostnader ersatta, inkommer med en falsk kostnadsräkning. Även om det belopp som A krävt ersättning för är obetydligt, är As avtalsbrott väsentligt eftersom det undergräver Ps förtroende för A och eftersom A har begått ett medvetet avtalsbrott (dolus).

Det kan vara lockande att häva ett avtal som visar sig vara en dålig affär. Då är det inte avtalsbrottet som är den egentliga orsaken till hävning; motpartens avtalsbrott blir istället en förevändning för att komma ifrån avtalsbundenheten. I engelsk rättspraxis finns fall då en dags dröjsmål med betalningen givit motparten rätt att häva. Hävningen medförde att den hävande parten gjorde en stor vinst genom att komma ifrån ett avtal där han gjort en felspekulation.  Detta har givit upphov till speciella klausuler i (s.k. anti-technicality clauses), enligt vilka den försumliga betalaren medges viss möjlighet till rättelse. I senare engelsk rättspraxis har man varit strängare innan hävning medgivits.

UNDER UTARBETANDE

Lagar: köplagen §§ 44 st 2,  56 st. 2, 61, 62, CISG Art. 72

Rättsfall: NJA 1963 s 136

Litteratur: J Hellner & R Hager & AH Persson, 2a häftet kap 18.4.3 och 19.3.1; SO Johansson, Stoppningsrätt, 2001; M Möller, Konkurs och kontrakt 1998; J Ramberg & C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2010, kap 15.8.

Internationella instrument: UNIDROIT Principles7.3.3; PECL 9:304; DCFR

Normalt förutsätter hävning ett fullbordat avtalsbrott men i vissa undantagsfall kan man ha rätt att häva redan när man kan befara att motparten kommer att begå ett väsentligt avtalsbrott (anteciperat avtalsbrott). Anledningen är att en part inte skall behöva vara bunden till ett avtal när han är säker på att motparten kommer att begå ett avtalsbrott. Rätten att häva vid anteciperat avtalsbrott är troligen en allmän avtalsrättslig princip även om J Hellner påpekar att rättsläget utanför lagreglerat område är ovisst (J Hellner & R Hager & AH Persson, 2a häftet kap 19.3.1).

EXEMPEL: I NJA 1963 s. 136 hade en köpare åtagit sig att betala mot dokument men förklarade att han inte hade för avsikt att betala innan han fått möjlighet att undersöka varan (vilket han alltså inte hade rätt till enligt avtalet). Säljaren ansågs då ha rätt att häva avtalet trots att betalningsdröjsmål ännu inte faktiskt var för handen. Det var tillräckligt att köparen förklarade att han ämnade begå ett avtalsbrott.

Ett grundläggande problem vid anteciperat avtalsbrott är hur sannolikt det skall vara att avtalsbrott kommer att inträffa. Man laborerar med olika grader av sannolikhet; "om det inte saknas anledning anta" köplagen § 56 st. 2, "ger anledning anta" köplagen § 44 st. 2, "finns starka skäl att anta" köplagen § 61, "det står klart" köplagen § 62. Om det senare visar sig att avtalsbrott faktiskt inte inträffar (den som man trodde skulle begå ett avtalsbrott klarar alltså av att prestera) så har den som hävt oriktigt begått ett avtalsbrott, försåvitt han inte kan visa att han med tillräckligt hög grad av sannolikhet haft rätt att utgå ifrån att avtalsbrott senare skulle inträffa. Utanför lagreglerat område är det ovisst vilken grad av sannolikhet som krävs. I PECL 9:304, UNIDROIT Principles Art. 7.3.3 och CISG Art. 72 används kravet "it is clear" vilket på svenska närmast kan översättas med "det står klart". Vid bedömningen bör man fråga sig om det är rimligt att hålla fast parten vid avtalet när det finns risk att motparten inte kommer att fullfölja sitt åtagande. Se om de olika sannolikhetsnivåerna, SO Johansson, Stoppningsrätt, 2001, kap. 8.4.

Hävningsrätten bortfaller normalt om motparten ställer säkerhet för sin prestation.

UNDER UTARBETANDE

Läs tills vidare J Ramberg & C Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2010, kap. 15.8 slutet. Se även Klara Håstad, i festskrift till Torgny Håstad 2010, s 269 ff.